autismmamma

Senaste inläggen

Av Autismmamma Autismmamma - Fredag 11 aug 23:50

Alla kan ha tvångsliknande tankar och idéer ibland. Till exempel att kolla att dörren är låst en extra gång eller att ha en låt som har fastnat i huvudet. Det är vanligt och brukar oftast inte vara tvångssyndrom.

Men om du är väldigt upptagen av ditt tvång, om det tar mycket tid eller gör att du inte kommer iväg till skolan eller jobbet kan det vara tvångssyndrom. Den som har tvångsyndrom har oftast både tvångstankar och tvångshandlingar men ibland bara tvångstankar.


ANNONS
Av Autismmamma Autismmamma - Fredag 11 aug 23:23

Kom ihåg, du kan inte hjälpa att du blir sjuk men du kan göra allt i din makt för att bli frisk. Det är viktigt att kämpa för sitt välmående, för du är värd att må bra och vara lycklig. Du är värd att leva det liv du vill leva, men du måste kämpa för det själv. Du kan behöva hjälp utifrån, men arbetet måste du själv göra för ingen annan kan göra det åt dig. Kanske några av mina tips kan fungera för dig, kanske inte men det viktigaste är att du hittar dina sätt som får dig att må bra!

ANNONS
Av Autismmamma Autismmamma - Fredag 11 aug 23:15

Mitt bästa tips till att ta kontroll över sitt liv är att fråga sig själv hur man vill vara som person. Om du fick bestämma exakt hur du skulle vara (rimliga saker handlar detta om, då du inte ska önska dig att bli längre om du är kort exempelvis), hur skulle du vara då? Anteckna alla dessa saker och sträva efter att bli den personen. Jag jobbar själv på detta, jag är inte där än men det går framåt varje dag och det är det viktigaste. Vissa egenskaper har man såklart redan och då handlar det mer om att behålla de egenskaperna och inte förlora dem, men har man en bild av hur man vill vara som person så minskar risken att man faktiskt tappar bort sig själv.

För att hjälpa er lite på traven tänkte jag skriva en lista på hur jag vill vara som person:

♥ Jag vill vara självsäker och tro på mig själv, både på min insida och min utsida.
♥ Jag vill vara en glad och person som jag var förr.
♥ Jag vill skratta ofta och kunna bjuda på mig själv.
♥ Jag vill vara en bra vän mamma och fru.
♥ Jag vill vara en bra syster.
♥ Jag vill vara min egen bästa vän.
♥ Jag vill vara OCD fri.
♥ Jag vill må bra och vara lycklig.
♥ Jag vill vara en förebild.
♥ Jag vill vara trygg.
♥ Jag vill vara pålitlig och ärlig.
♥ Jag vill vara hjälpsam och snäll.
♥ Jag vill ha tillit till andra och mig själv.
♥ Jag vill vara positiv och hoppfull.

Av Autismmamma Autismmamma - Fredag 11 aug 23:05

Sluta skuldbelägga dig själv för att du mår dåligt i er relation! Om din partner inte är pålitlig kvittar det hur mycket du än kämpar för det kommer aldrig blir bra ändå.
 
Visste du att den vanligaste formen av våld sker i nära relationer? Under 2016 anmäldes omkring 12 400 misshandelsbrott i Sverige där gärningsmannen var i nära relation med offret. 
 
Nära relation i det här fallet innebär pojkvän/flickvän, make/maka enligt BRÅ. Våld behöver inte bara innebära fysiskt våld utan kan även innebära psykiskt våld så som kränkningar och förolämpningar av olika slag.

Att utsättas för psykiskt våld skadar din hälsa allvarligt. Du börjar tvivla på dig själv, ditt egenvärde och din självrespekt försvinner. 
 
Du försöker tänka ut exakt vad du ska säga och göra så du inte får höra hur dålig du är hela tiden, för du vill ju att din partner ska älska dig och du vill vara bra. 
 
Du funderar i timmar på om du vågar höra av dig nu så du inte är för jobbig och för "på". Men ändå lyckas din partner hacka på dig och klanka ned på allt som är du. 
 
På dina kläder, på din musiksmak, på din filmsmak. På dina intressen, på sättet du pratar. Växla mellan att älska dig och hata dig. Växla mellan varm och kall och ena stunden är du personens allt, nästa stund är du bara luft.

Det värsta av allt är att du själv tar på dig skulden för något som du inte är skyldig till. Att du sitter där och funderar på varför du gör allt så fel och varför du är så fel. 
 
Varför du just blev som du blev och inte kan göra saker rätt. Varför du inte är värd att älskas. Du tror att det är ditt eget fel att du mår sämre och sämre och att det är du som gör din partner illa, när det är tvärtom.
 
Det är din partner som gör dig illa, som gör att du mår så dåligt. Om din partner inte är pålitlig kvittar det hur mycket du än kämpar för det kommer aldrig bli bra ändå. Din partner kommer fortsätta kränka dig och behandla dig illa på olika vis. Men det är inte dig det är fel på. Det är inte du som gör fel.

När du träffar en partner som behandlar dig bra så kommer du förstå att det inte är du som är problemet. Det kommer vara svårt att hitta tilliten till både sig själv och till andra igen efter en sådan här upplevelse, men du kommer känna i magen när det är någon som är värd din tid för då har du inte samma oro som du hade innan. 
 
Jag talar av egen erfarenhet för jag vet hur det är att utsättas för psykiskt våld om och om igen, men jag vet också hur det känns när du faktiskt träffar den där personen som får dig att må bra och det är inte alls samma känsla. 
 
Självklart sitter ärren och en viss del av oron kvar, för det tar tid att komma över sådant här och det viktigaste är att både du och din partner har tålamod så såren får läka. 
 
Men jag lovar dig att det kommer bli bättre, för där ute finns det människor som kommer få hela din värld att kännas bättre och som vill få dig att må bra.
 
Jag hoppas att ni vill dela den och låta fler ta del av den så vi kan sprida budskapet vidare!

Av Autismmamma Autismmamma - Fredag 11 aug 22:33

Hela mitt liv har jag kämpat för att få mitt OCD taget på allvar m.m

Bloggen blev min trygga plats där jag vågade ta plats.

Jag vill inte skylla i från mig. Jag vill vara öppen, ärlig i min blogg / dagbok.

Jag vill blir tagen på allvar.


Även om jag upplever att tabut kring psykisk ohälsa börjar luckras upp, lever fortfarande en del missuppfattningar kvar. Till exempel att det bara handlar om att "rycka upp sig".


Mitt dagboksskrivande tog digital form för ett par år sedan. Till en början handlade det mest om att skriva av sig,  Framför allt fick jag känna att jag inte är ensam om min situation.


Jag har aldrig varit särskilt social i riktiga livet men när jag hittade internet blev det mitt sätt att ta plats och synas på, där jag själv kan välja vad och hur mycket jag berättar. Mitt space, helt enkelt.


Jag tror att allt hör samman, ju mer orättvisor det finns desto mer psykisk ohälsa finns det.


Många gånger blir man egoistisk när man mår psykiskt dåligt eftersom man måste fokusera på sig själv och då glöms de runtomkring bort. Jag tror att de måste få en chans att bli bättre informerade om vad som händer.




Av Autismmamma Autismmamma - Fredag 11 aug 22:07


Man ser inte det på mig, men jag känner det i mig. Jag heter Mia. En 47-årig tjej som bor i Småland. På den här bloggen kommer jag att skriva hur det är att leva med svår psykisk ohälsa. Att varje dag fajtas med Tvångssyndrom, Aspergers syndrow, Autism, OCD och Autismspektrumstöning m.m Att vara absolut tvungen att göra vissa saker eller tänka på ett särskilt sätt och dessutom inte kunna förstå många sociala aspekter. Följ gärna mig här för att försöka kunna förstå hur det är att vara psykisk funktionshindrad.


Av Autismmamma Autismmamma - Fredag 11 aug 21:27


Det här är en blogg utifrån perspektivet psykisk ohälsa, alltså mitt liv med psykisk ohälsa. Min vardag och mina tankar utifrån psykisk ohälsa.


 


Jag vill på något sätt skriva av mig, samtidigt som jag vill att någon annan kanske hittar den här bloggen och känner sig mindre ensam i sin situation, alternativt att någon som inte vet så mycket om psykisk ohälsa kan lära sig mer om det. 


 



Av Autismmamma Autismmamma - Fredag 11 aug 20:28

Jag Mia, är mamma till  ett av mina barn med utvecklingstörning och jag själv en släng OCD (tvång) med mina diganoserna.
Jag har kämpat ”in i kaklet” för att dels förstå ett av mina barn, men också för att få omgivningen att förstå mitt barn, samt vad mitt barn har för behov. Det har varit en tuff men också en otroligt lärorik resa. Jag skulle aldrig haft så många skratt, aldrig slitit mitt hår av förtvivlan och aldrig älskat så om jag inte hade mitt barn.
Som en ”plusmeny” med extra allt på något sätt.
Jag tar upp känslan som uppstod när vi fick våra diagnoserna. Hur jag trodde att livet nästan var slut. Känslan av utanförskap. Känslan av att inte förstå och känna sig missuppfattad. Krigandet i skolan för att få den hjälp vi behövde. Men också vilken tur jag haft, vad mycket jag lärt mig. Livet tog inte alls slut. Det gav så mycket mer.

Så jag har bestämt mig för att sprida kunskap om just NPF. Att skapa förståelse och inse att bara för att man har Autismspektrum störning  är man inte knäpp. Nej man är extra smart, extra kreativ, extra känslig, extra arg, extra glad.

 

Presentation


Hej mina följare och läsare!

Hoppas ni kommer att tycka om min blogg / dagbok som är ganska personlig. Skriver bland annat om jobbiga saker i mitt liv såsom, mina depressionerna, mina psykiska besvär, mina diagnoser Autism, Asperger, Tvångstankar m.m.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ autismmamma med Blogkeen
Följ autismmamma med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se